Nu har det gått drygt tre veckor sedan vi lanserade ett initiativ som väckte stort intresse hos media och kanske framför allt hos finansbranschen och e-handelsbranschen. Initiativet – en sajt vi kallar Wikipink – fick hejarop från vissa och väckte missnöje hos andra. Jag återkommer till det.
Syftet med Wikipink är att bidra till debatten om de ökande konsumtionslånen och de fördelar och risker som konsumtionslånen medför. Tyvärr utgår debatten idag från två missvisande premisser, 1) skuldsättningen i Sverige ökar och 2) det beror på ökad e-handel.
Den sammanlagda summan av kraven som skickades till Kronofogden under 2020 var den högsta någonsin, 21,7 miljarder kr. Det är en hisnande siffra och som samhällsmedborgare bör vi vara väldigt oroliga för vad det innebär. Men det är samtidigt viktigt att understryka att antalet skuldsatta svenskar har minskat mellan 2010-2020, trots att befolkningen ökat med en miljon människor. Även i relation till BNP minskar skuldsättningen. Kort sagt, skulderna är färre men värre.
Det genomsnittliga kravet från Kronofogden uppgår till 217 000 kronor. Lyssnar man på en del myndighetsrepresentater är det lätt att tro att e-handeln ligger bakom detta. Det stämmer att människor gör allt större del av sina köp online och att det mest populära betalsättet är faktura. Men är det ett problem? Nej, det är det inte.
Tittar man på hur fördelningen av olika konsumtionlån ser ut i Sverige så sticker en kategori ut som absolut störst – blancolån (52%). Blancolån är alltså snabba pengar rakt in på kontot utan att långivaren kan kontrollera vad pengarna ska användas till. Långivare och -förmedlare översvämmar svenska konsumenter med lockelser om snabba lån, ofta i anslutning till betting- och casinoreklam. Idag är det nästan omöjligt att scrolla igenom kvällstidningarnas sajter utan att få reklam för båda och intill varandra. För några år sedan sades det att kvällstidningarna hade blivit spelberoende, nu tycks låneförmedling ha blivit oumbärlig. Expressen äger och driver till och med en separat annonssajt som marknadsför minst sagt tveksamma kreditprodukter.
Det genomsnittliga blancolånet är enligt Finansinspektionen 110 000 kronor och den genomsnittliga återbetalningstiden är 84 månader. För att sätta det i kontext så är ett genomsnittligt Klarna-köp (direktbetalningar exkluderade) 813 kronor och återbetalas i genomsnitt på 36 dagar. Den typen av faktura- och delbetalningsköp som Klarna erbjuder återfinns i en kategori som utgör endast 9 procent av konsumtionslånen i Sverige.
Den riktigt oroande trenden de senaste åren är blancolångivarnas löften om att sänka konsumenters månadskostnader genom att samla och lösa befintliga lån med ett nytt, stort blancolån. Reklamen borde egentligen säga “Samla dina lån till en högre kostnad, och förbli skuldsatt längre tid”, men det låter ju inte lika lockande. Så amorteringstiderna förlängs, skulderna växer. Hörde jag bubbla?
Att människor via blancolån bygger upp obetalda skulder på hundratusentals kronor har direkt påverkan även på Klarnas verksamhet. För baksidan av att vi hanterar omkring hälften av alla onlineköp i Sverige, och att en majoritet av Sveriges vuxna befolkning använder Klarna varje år, är att en person med stora blancolånsskulder med viss sannolikhet också har ett utestående Klarna-köp. Det är troligen inte fakturaköpet av en pryl som till slut fäller en persons ekonomi, men köpet förblir likväl obetalt och slutar hos Kronofogden. Det är därför vi ställer oss positiva till ett centralt skuldregister, då skulle vi enklare och tidigare upptäcka om en person lever över sina tillgångar och betalar lån med andra lån.
Jag förstår att det här resonemanget kan framstå som ett sätt att vifta bort Klarnas ansvar. Det är inte avsikten, jag vill bara att debatten om konsumtionslån blir mer initierad. För om de som är ansvariga för att lösa ett problem inte lyckas definiera problemet, då kan vi vara säkra på att lösningen knappast blir rätt den heller.
En förutsättning för en mer initierad debatt är en ökad transparens från finansbranschen. Vi har tagit ett första kliv genom att publicera hur stor andel av Klarna-köpen som får påminnelseavgift eller slutar hos inkasso. Vi visar också hur många betalningsförelägganden hos Kronofogden som härstammar från Klarna-köp. Eftersom det är en siffra som diskuterats i media och bland politiker så har vi också sett ett värde i att jämföra våra siffror med några andra bolag. Återigen, vi tror att en ökad transparens från vår bransch är viktigt om debatten ska bli bättre.
Därför är det med viss besvikelse som vi redan fått motta krav från några av bolagen på att ta ner siffrorna från sajten. Vi hade hoppats på att det här skulle kunna vara startskottet på en positiv rörelse där betaltjänster sätter prestige i att ha så låga andelar påminnelseavgifter och inkassoärenden som möjligt, men ingen aktör har hittills visat intresse för en öppen jämförelse.
Med det sagt så publicerar vi idag Q1-siffrorna för andelen fakturaköp som fick påminnelseavgift eller gick till inkasso, och vi kommer fortsätta göra det för årets resterande kvartal. Vi hoppas att fler vill göra detsamma.
